Familjen Tilla :-)

Ja, vad säger man?
Det var väldigt längesen jag skapade den här bloggen, men hur jag än vrider och vänder på dygnets alla timmar slutar det alltid med att de inte riktigt vill räcka till. Alltså, jag kan ha skittråkigt och inte veta vad jag ska göra. Men då är Märta vaken och vill ha min uppmärksamhet. Inte så att hon vill att jag ska sitta här och knappa direkt.
Idag började jag dagen med en promenad. Välbehövlig kan jag lova. När jag passerade huggargatan kom jag på att Maya va bjuden på kalais hos Lisen. Bra gjort Linda, ingen present. Paniken tog fart, men jag var ju på väg till la Konsuma. Men va fan finns det att köpa där till en tjej som fyllt fem? Ja du, hjärnan gick på högvarv kan jag lova. När jag entrade dörrarna hade jag ganska höga förväntningar. Block och pennor, pärlor och pärlplattor. Styrde min kos in mellan skeppen, men icke! Inte en endaste hylla för barnen, om man inte räknar med blöj och barnmatshyllorna då. Å en å annan nappflaska. jaha, dags att tänka om. Klockan tickade ju också, å ja visste att jag skulle bli tvungen att åka in på dollar om jag inte hittade nåt. Så där snurrade jag runt i min absolut snyggaste outfit, mjukisar och keps, ej ordninggjord och tänkte att jag kanske skulle bli tvungen att åka in till stan också. Sen valde jag ett snabbare alternativ. Så jag stannade vid godishyllan och plockade på mej sånt som jag skulle gillat. Hubba bubba, nöt creme och lösgodis. :-) Sen hem å duscha innan P drog iväg till jobbet. Sen iväg med Maya på kalas.
Puh, hemma! Men jag hade ju ett uppdrag. Bullbak. Slog en deg, gav Märta mat. Märta ville inte sova, så han kollade på när jag kalvade för glatta livet. 40 bullar blev det. Sen iväg å hämta upp Maya igen. Tre timmar senare. Nu har vi ätit mat, sen fikat bullar. Och äntligen sitter jag här i min ensamhet och lyssnar på tystnaden. :-)
Fy tusan så söt man får vara då!